FryWigander

Första skoldagen idag och vi fick en rundvisning av infektionskliniken på Ackis;

"...och här inne ligger alla akutpatienter på rad i plastmappar...//...sen läggs de in i fack..."

Helt underbar hantering av patienter!

     

HOTELLBESTYR
Cirka 8-10 timmar av ett dygn tillbringas för det mesta i hemmet och den bekväma sängen. Så även på en utlandssemester. Därav skulle kanske valet av hotell ligga en lite varmt om hjärtat, så vida man inte hellre håller i plånboken och väljer ospecificerat boende på sista minutenresan. För studenter som oss, känns plånbokshållandet viktigare men för det vill man ju helst inte göra avkall på bekvämligheten. Man vill alltså både äta och spara kakan. För oss kan man nog säga att vi först sparade kakan (som vi både gillade och ogillade), för att sedan raskt och glupskt glufsa i oss den med dubbla utgifter... Well... förstår ni inte detta så låt mig då förklara...

Historien om träbröllops-Rhodosresan lyder som följer:

I brist på billiga sista minuten-resor dagarna innan vi tänkte åka, föll slutligen valet på en ospecificerad resa till Rhodos på en vecka. Vi bokade endast två dagar innan avresa och därmed gick vi miste om chansen att välja till flygplansmat i kittet. Även om flygplansmat inte alltid är så god, är det ändå mysigt att sitta där och pilla med alla förpackningarna utan att välta ut något utanför det minimala matbordet. Det är ju det enda som lyser upp de långsamma flygtimmarna förutom start och landning samt olika många toalettbesök (med dess krånglande ut och in mellan raderna, om man som jag frivilligt råkar sitta på fönsterplats). Nåväl. Det löste sig tämligen bekvämt ändå på nedresan. Vi råkade hamna bredvid en ensamresande, medelålders, pratsam kvinna, som pratade konstant nästan hela resan. Antingen med oss eller med kvinnan i gången mitt emot. Detta är hon dock förlåten, då hon såg till att vi fick äta flygplansmat i alla fall. Hon delade nämligen med sig av sin mat, genom att t ex ta betydligt fler bröd än vad en person skulle orka äta. Dessutom fick vi del av hennes kyckling och morotskaka mm och kvinnan i gången skickade över sina räkor. Vi bad inte om det men fick ändå. Fantastiskt. 

Väl framme på Rhodos skulle vi få reda på vart vi skulle bo. Det visade sig att vi blivit placerade i Faliraki på hotell Chaplins i två dagar. Därefter skulle vi få ett nytt besked vart resten av resan skulle tillbringas. Bortskämda som vi är med att hamna strandnära och på helt okej hotell under dylika resor, blev vi ganska bestörta när vi märkte att transferbussen kraftigt svängde av och körde bort från havet upp mot bergen i Faliraki. Det såg inte lovande ut. Dessutom hittade chauffören knappt dit utan fick stanna och fråga om vägen. Guiden sa dessutom att det var ca 20 min promenad till stranden. Usch så långt, tänkte vi.

Väl framme klev vi och ett ganska stort gäng ytterligare turister av bussen och ett smått förvirrat kaos uppstod. Vi stod mellan det som såg ut att vara lägenheterna och ett inringat poolområde. Det var dock inte helt givet vart vi skulle vända oss. Någon reception fanns inte. Det slutade med att hela gänget tågade in med väskor och allt på poolområdet till baren, där det tydligen fanns någon sorts hotellägare. En bastant grekisk kvinna satt vid ett bord med nyklar och aircondition-dosor utspridda framför sig. Det var tydligen här incheckningen skulle ske. Jag slog mig utmattad ned på en stol i skuggan med väskorna och Kristian ställde sig i kön runt bordet. Sedan hände inget mer.

     

     
     

Så kändes det i alla fall... Det tog en förfärlig tid. Kvinnan plitade mödosamt ner passnumren i ett kollegieblock och ringde då och då högljudda samtal. Hon verkade ta reda på om rummen var städade... Slutligen fick Kristian en aircondition-dosa men ingen nyckel. Greken, som följde med och visade rummet, sprang för att hämta. Han kom med en nyckel till rummet bredvid. Väl i det rummet fanns tre sängar men dosan fungerade inte här. Gammelgrekfarmor, som dök upp, och greken tyckte det verkade konstigt eftersom vi bara var två personer. De försvann ett tag till medan vi funderade på var vi hade hamnat och tröstade oss med att vi bara skulle vara här två dagar. Gammelgrekfarmor kom tillbaka med ny dosa och nyckel. Denna gång skulle vi släpa upp väskorna på tredje våning till rum 15. Här slutade dock de obehagliga överraskningarna för ett tag. Rummet visade sig vara riktigt fräscht med nya sängmöbler och skåp. Rum 15 på Chaplins apartments blev alltså vår hemvist och vi lärde oss att trivas riktigt bra på hotellet då vi upptäckt, att det inte alls var så långt till stranden som en 20 minuters promenad. Det tog kanske 10 min, vilket var ok.

     

     

     

Dag tre skulle vi alltså byta hotell. Vi visste inte ens om vi skulle vara kvar på orten eller resa någon annanstans på ön. Kvar i Faliraki blev vi dock och inte långt fick vi flytta heller. Transferbussen kom igen och körde oss cirka 200 meter uppför en backe och till höger. Sedan var vi framme vid Anikas studios, som var tänkt att bli vår hemvist resten av veckan. Vi blev dock inte så glada åt det, då vi upptäckte hur små och sunkiga rummen var. Tunna dörrar med handtag som knappt satt fast, trånga balkonger med full insyn från grannen och allmänt otrevligt. I jämförelse med detta var rum 15 på Chaplins rena lyxen. Kakan började smaka illa.

Detta kunde vi bara inte finna oss i. Kristian började ringa runt till resebolaget för att försöka fixa till något annat. Svaren han fick var bara negativa. Allt fullbokat så här i högsäsong och vårt gamla hotell skulle en grupp italienare inta. Det gäller dock att inte ge sig. Vi travade iväg ned till vårt gamla, gosiga, lyxiga, härliga och fina hotell för att prata med den bastanta kvinnan. Mja... det kanske fanns något. Men vi skulle behöva betala extra. 30 euro/natt plus aircondition. Vi funderade om det var värt det och hon bad oss återkomma under eftermiddagen. Vi bad henne också om att få behålla vårt gamla rum 15 om det gick i så fall. Det visste vi ju var fräscht.

Efter några timmar på stranden gick vi upp till hotellet igen och då visade det sig att kvinnan faktiskt hade ett rum och att hon också hållt rum 15 för oss. Vilken glädje! Vi skulle slippa sunkhotellet och få fortsätta bo i "lyxen". Vi gick och hämtade våra väskor från andra hotellet, betalade och när allt var klart, såg kvinnan lite finurligt på Kristian och skrattade. Italienarna skulle haft 10 rum men nu fanns bara 8 kvar. Hon hade typ sagt att det inte fanns fler eller nåt! Vi klurade ett tag på om detta betydde att de faktiskt hade gett ett rum till oss, som någon annan skulle ha haft... Stackars italienare i så fall! Vi trodde ju givetvis att vi bara skulle få ett rum, om det fanns något över.
Hur som helst hade vi nu helt plötsligt två rum! Vi kunde nämligen inte få pengarna tillbaka från Anikas, så det fick bli dubbla rumsutgifter. Men det var det faktiskt värt! Kristian lyckades också deala till sig gratis aircondition resten av veckan.

     

     

     

     

     

SOL OCH SAND, SAND, SAND...
Någon brist på värme led vi inte av. Snarare lite för mycket av det goda ibland. Det måste ha varit kring 30 grader hela veckan och vattnet i poolen och havet var ljummet. Vi startade varje dag med att motionssimma i poolen ca 30 längder (á 20 meter ca). Ibland stannade vi kvar där på förmiddagen och låg i skuggan under vindruvorna och läste eller så begav vi oss direkt ned till havet och sandstranden för resten av dagen.

     

     

     

     

     

Det var tätt mellan doppen vill jag lova. Solen stekte och vi njöt. Vi införskaffade oss en luftmadrass också, ja, egentligen två men min blåste iväg till Egypten eller Israel på direkten...
Sand däremot hade vi gott om. Både i bikinin, badbyxorna, handdukarna och till sist på hotellrummet. Överallt låg det sand. Rummet städades nämligen inte under veckan (förutom när vi bytte hotell). Alltså klev vi omkring på sanden i stort sett jämt. Motvilligt sov vi lite på den också, eftersom det var svårt att undvika att den hamnade i sängen...

Som tur var, kunde vi bada av oss sanden på badrumsgolvet lite nu och då. Detta eftersom det ständigt låg ett ca 3 cm djupt vattenlager där direkt innanför dörren. Duschen saknade draperi och var trång, så det var oundvikligt att vattnet hamnade utanför. Rummet verkade dessutom luta bort från golvbrunnen så därav den lilla minipoolen i badrummet. Mycket praktiskt faktiskt under omständigheterna.

     

     

     
 
MATINTAG OCH DYLIKA VÄRLDSLIGA TING
Maten under veckan är ett kapitel för sig. Eftersom vi inte hade någon frukost på hotellet, löste vi det med att inhandla juice, bananer och kex på en supermarket. Ibland levde vi på detta hela dagen till kvällen (då med lite chips, iste, vatten och citrondricka som tillägg) och ibland var vi duktiga och åt lunch ute någonstans. På kvällen var dock dagens höjdpunkt. Eftersom jag och Kristian fungerar ungefär som kor, som alltid går till samma bås, så gick vi nästan alltid till samma restaurang.

     

     

     

     

     

Dimitria. En mysig, öppen restaurang precis vid stranden med god mat. Här blev vi alltså stammisar. Förutom att maten var bra, fanns det visst en annan orsak till varför jag gärna åt där... Det fanns nämligen två vildkatter där som också var stammisar. De gick bland borden och tiggde mat. Sånt har jag ju lite svårt att motstå så det blev liksom regel för mig att beställa "kattvänlig" mat, som jag sedan kunde dela med katterna. En tugga till mig, en till katten, en till mig osv... Det gick i en och annan halv kycklingfilé i katterna innan de såg mätta och belåtna ut kan jag säga... (Jag blev också mätt, kan jag säga för er som blev oroliga!)
Jag utvecklade även en utsökt smuggelteknik för att få med mig godbitar från tallriken till katterna om de inte fanns i närheten under måltiden. Ett antal servetter och en kameraväska är allt som behövs! Allt som allt servade jag fyra katter under veckan...

     

     

     

     

KVÄLLSBESTYR
Höjdpunkten på kvällarna var givetvis maten men tiden från det att vi kom från stranden våta och sandiga, tills läggdags var underbart mysig. Vi brukade duscha och sitta på vår lilla mysiga balkong med sudoko och läsning som sysselsättning tills det var lagom tid för att gå ned till stranden och äta.

     

Ibland gick vi en promenad längs kusten innan eller efter maten. På vägen tillbaks till hotellet, brukade vi gå på huvudgatan bland alla barerna och förundras över folklivet och kanske titta lite i affärerna.

     

     

     

     

     

     

     

     

      

     

     

Väl tillbaka på hotellet satte vi oss åter på balkongen med våra böcker och därefter läsning i sängen tills man somnade. Helt underbart! Allt under ljuvlig tropisk värme.

     

     

OLJUD
Denna vecka har vi stått ut med en hel del på ljudfronten. Nummer ett på oljudstopplistan möttes vi av direkt vid hotellet när vi kom. Det var ett öronbedövande oväsen från mängder av cikadorer i växtligheten kring hotellet. De låter ungefär som syrsor, fast sju gånger värre! En riktigt vidrig insekt som ser ut som en blandning av en stor, maffig spyfluga och en gigantisk gräshoppa. Ca 5 cm långa och kan åstadkomma ljud upp till 120 dB enligt wikipedia! Av sådana blev vi dessutom nedkissade ett antal gånger. 


     

Nummer två på listan är av en annan art och visade sig mer långsamt och med inslag av psykisk terror. På poolområdet spelades det nämligen musik. Väldigt litet urval av musik. Typ fyra-fem låtar som upprepades om och om och om och om och om igen... Mot slutet av veckan bytte de faktiskt ut dessa fyra-fem mot lika få andra, dock värre... Mycket värre men de spelades lika frekvent! Suck!

(En av de mest frekvent spelade som för alltid kommer att vara förknippad med poolen...) http://www.youtube.com/watch?v=Iq2rpMiatJQ

Nummer tre var vårt kylskåp på rum 15! Den lät som en kärnreaktor ungefär. (Inte för att jag vet hur en sån låter, men den låter säkert så...)! Den körde igång sina oljud med intervaller. Du kan kanske tänka dig hur det lät, när man hörde cikadorer, airconditionapparaten och kylskåpet samtidigt... Allt annat än tyst.


VÄRT ATT NOTERA...

...är att KGB och paparazzis har egna barer här.

     

...att denna telefon nog inte fungerar så bra.

     

...att någon nog beträtt marken innan det var tillåtet.

     

...att det faktiskt åskade, spöregnade och tokblåste en stund en natt i mitten av veckan.

...att jag förmodligen har lyckats införskaffa en liten spricka i yttersta falangen på höger pektå utan att veta var, när och hur!

OCH SEMESTERN I SIFFROR...

434 simmade längder (ca 8680 m).

1739 sidor lästa.

28 sudoko lösta.

12,5 liter vatten drucket.

2,5 liter iste förbrukat.

4,5 liter citrondryck islurpat.

0,5 liter pepsi i magen.

3 Pringlesrör upptuggade.

3 liter juice passerat munnarna.

5 påtittade hotellrum.

Minst 9 cikadorkiss.

Minst 10 insektsbett.

2 souvlakikycklingbitar, ½ tonfiskfilé, ½ portion chicken gyros, 1 ½ kycklingfilé, 3 slice pizza, två små fläskfilébitar och ½ portion lammkött givna till fyra grekiska vildkatter...