Altanrustning

Med tiden tar sig vårt lilla hushåll. Förra sommarens investering blev solsängar och i vintras skaffade vi oss julgransutrustningen och långfärdsskridskor. Nu har vi införskaffat efterlängtade altanmöbler OCH utomhusblomster dessutom! Känns stort! What next?

Happy New Year!!

2012. Ett nytt och fräscht år!
Övergången till detta år firade vi med Joakim och Hanna Agnarsson och deras söta lilla tvåmånadersbäbis Elsa. Vi ställde till med en trerätters middag och hade jättemysigt tillsammans. En helt underbar kväll!
På menyn stod:
Förrätt: kallrökt lax med pepparrot och philadelifiaost i smördeg med räkor.
Varmrätt: oxfilé med sparris, hasselbackspotatis samt rödvinssås.
Dessert: Extra allt; hallon och chokladbomb...
Det tog oss minst två timmar att äta oss igenom den menyn och sedan var det i princip dags för nyårsvakan på Livets Ord, som vi följde över internet. Det höll dock på att gå på tok, eftersom vi började lyssna på förra årets nyårsvaka... Det tog ett tag men tillslut upptäckte vi att allt inte riktigt stämde och hittade den rätta sändningen.
Kvällen avslutades med alla andras fyrverkerier, som vi kunde spana på genom fönstren och sedan lite salta pinnar.
Tack kära vänner för denna afton! Ni gjorde den fantastisk med er närvaro! :)
(Och så en liten epilog... När jag och Kristian väl kommit hem, lyckades jag drumla till det så pass att skålen med hallonsås, som vi hade med oss, välte i hallen och kletade ned denna så till den milda grad att det var hallonsås överallt inom en tre meters radie i princip.
Som krydda på moset, fungerade sen inte väckarklockan på morgonen, så vi höll på att komma försent till jobbet dagen därpå.)
GOTT NYTT ÅR!!

Julresumé

Nu är årets upplaga av jul snart över och det är dags att sammanfatta den härliga månaden december! Efter flera månader med i stort sett bara plugg, kliade det rejält i pysselfingrarna och det blev därför den mest förberedda julen ever hos oss.
Förberedelserna började redan i november med inhandlande av diverse attrialjer som paketpapper, snören, adventsstjärnor mm. Och - ett stort beslut - vi bestämde oss för att skaffa vår alldeles egen livs första äkta barrande julgran. Till den pysslande jag även egna julgranskulor, vilket var för skoj för att vara sant. Det lär bli fler kulor gjorda under min levnad...
Första advent kom mamma och pappa upp till oss och hjälpte till med inköpet av granen. För ska det va, så ska det va! Redan till första advent skulle granen in. Vi ville ju hinna njuta maximalt av den. Så från den helgen var allt julpynt på plats och sedan kunde jag leva i ett slags julrus hela december! Jag ÄLSKAR jul...
Årets upplaga av julkort blev också en pysselupplevelse. I år var jag minnsann i tid med att beställa korten! Förra året kom de ju på tok för sent pga leveransproblem. Men i år var det andra bullar! De var klara typ en vecka innan sista postningsdag, tror jag.
Så till själva toppen av berget - julhelgen. Den tillbringades hos mamma och pappa tillsammans med hela familjen Holm, katterna och oss. Farmor var också med på ett hörn. Det blev en grön jul i år tyvärr. Nog för att jag hade guld, grönt och vitt som inredningstema inne men ute hade det gärna fått vara vitt...
Nåväl. Inne led vi ingen brist. Ljus, mat, mat, mat, spel, mat, ljus och mys. Helt enligt reglerna. Och så ett rejält berg med klappar under granen. Vi stod nog för ca 30 stycken av dem i år... Barnen hade svårt med tålamodet på julafton. När de väl fick öppna, gick det på snabbare än rekordtid. Farmor kunde inte heller hålla sig, utan öppnade sina paket i smyg samtidigt! Vi andra medelålders tog sedan god tid på oss och öppnade ett paket i taget och sög på rimmen noga innan.
Jag stod för köttbullarna, som faktiskt blev riktigt bra - trots formen på dem...
Slutet gott, allting gott! Om mindre än ett år är det jul igen!

Vett och etikett för föreläsare...

I januari har jag läst hela fyra år på läkarprogrammet. Det är en lång tid och under dessa år har jag samlat på mig en hel del visdom om hur föreläsare skall vara och göra och vad de helst inte ska göra... Kände att jag fick ett visst behov av att uttrycka mig angående detta - ospecificerad anledning... (Skippade bara sista hälften av sista föreläsningen idag...) Vissa föreläsare är som skapta att undervisa, andra borde få ägna sig åt det de vill (inget ont om dem!)

Så här kommer några tips till föreläsare från en inbiten akademiker...
  • Hänvisa ALDRIG till tidigare kurser med orden "som ni fick lära er på "den och den" kursen", som ursäkt för att inte gå igenom relevanta saker på pågående föreläsning! (Nr 1 - du vet inte vad vi exakt fick lära oss på tidigare kurs - ämnet kanske inte alls togs upp... Nr 2 Vi kommer kanske ihåg 10% av det eller mindre...)

  • Använd inte vetenskapliga artiklar på engelska som enda text i hand-outs! (Väldigt svårt att förstå vad som är viktigt och väldigt ointressant för det mesta!)

  • Prata inte tyst, fort och sluddrigt och hänvisa till att det finns platser längre fram i föreläsningssalen!

  • Fyll inte "hand-outsen" med bara diagram och klottriga bilder! (Man får inte ut något av det i efterhand, när man ska repetera föreläsningen! Man tappar sugen, bara man råkar kasta en blick på pappret!)

  • Hand-outs skall skrivas så att de begripligt skall kunna läsas i efterhand. De skall vara självinstruerande men med tydliga punktuppställningar och markeringar, som gör det lätt att lära in! (Älskar föreläsare som kan detta!)

  • Säg "detta behöver ni inte kunna" när det passar! (Underbart att veta vad som är totalt onödigt att plugga in!)

  • Håll föreläsningstiderna!!! (Dvs - dra INTE över tiden!!! Effektivitetspersoner som jag sitter på nålar, när någon tar min tid helt i onödan och jag inte kan se någon mening med det hela...)

  • Fokusera på att lära ut få men helt nödvändiga kunskaper för att vi ska klara av det praktiska arbetet vi snart skall ställas inför!! Dvs - skippa framtidens forskning och petitesserna längst ut i periferin! Ge oss handfasta råd och kunskaper från verkligheten!! (ÄLSKAR verkligen sådana föreläsare - kunskapen fastnar för gott!)

  • Prata inte monotont utan inlevelse i en enda ton hela tiden utan pauser om icke engagerande kunskaper som vi inte förstår innebörden av att kunna... (Då tänker man raskt på helt andra saker eller halvsomnar!)

Sådär! Nu är jag glad igen! Nu har jag det på pränt så jag kan kolla upp vad jag inte ska göra, när jag undervisar läkarstudenter i framtiden!

Sigtuna-date

Inspirerade av det härliga, krispiga höstvädret, bestämde vi oss för att åka på en liten lördagsutflykt till Sigtuna. Vi inhandlade lite picknick på ICA och sedan drog vi söderut mot Sigtuna utan några större planer. Vi körde runt lite där i hamnen och upptäckte att vi inte var de enda som slagits av den tanken. Vi hittade i alla fall en mysig badplats, som var tom så när som på ett stort gäng änder, som sov på bryggorna.






I den varma solen intog vi vår picknick och myste. Därefter blev det en promenad utmed stranden. Ljuvligt!











Innan vi drog vidare, passade vi på att kika in i skogen en stund. Det var då en lyxig skog, eftersom det till och med fanns skyltat vart pappret fanns, i fall man skulle behöva uträtta diverse naturbehov...


Sista anhalten på utflykten fick bli St Olofs mysiga kyrkoruin från 1100-talet. Det är en av Sveriges första kristna stenkyrkor som finns kvar och det är en fantastisk känsla att stå och titta in i den. Tyvärr fick man inte gå in just nu, då det var risk för fallande stenar. Tänk att inom dessa murar satt de människor för nästan 900 år sedan och firade gudstjänst! Det är så häftigt! Historien blir så verklig och påtaglig. Det är så man ryser! Jag älskar att fantisera om hur det var långt tillbaka i tiden. Speciellt när man har ett så påtagligt minne framför sig. De stenar som jag idag kan se och ta på, har andra människor för länge, länge sen lagt dit. Släkten kommer och släkten går. Vi får aldrig glömma och bli historielösa.







Spana in solrosen längst upp på väggen, som lyckats växa där!



Mys

Igår hade vi myskväll med Agnarssons. De bjöd på härlig, höstig kantarellrisotto, kryddiga korvar med konstiga namn och vitlöksbröd á la Jocke. Lägg därefter till äppelkaka med vaniljsås så har ni en perfekt höstmiddag! När mörkret lagt sig, drog vi oss ner på stan för bio och såg "Det är aldrig för sent, Larry" som avslutning.

     

     

En underbar höstuppstart på gemenskapen! Nästa date redan prelbokad... Vi ser fram mot denna med glädje!
Tack Agnarssons för guldkorn i tillvaron!

Läget på infektionsakuten

Första skoldagen idag och vi fick en rundvisning av infektionskliniken på Ackis;

"...och här inne ligger alla akutpatienter på rad i plastmappar...//...sen läggs de in i fack..."

Helt underbar hantering av patienter!


Kupongfreak

Det tror jag bestämt att jag är. Jag älskar kuponger! Undrar om det är girighet eller ren "ekonomiskhet" som ligger bakom? Hur som helst så får dessa mig, att vilja utnyttja dem. Oavsett om behov finns eller inte. Dem kan man ju alltid skapa, eller hur? Vem behöver inte en ny grytlapp från Hemtex eller en vit löpare från Åhléns rätt som det är?

     

Oväntat besök

Jag upptäckte här om dagen, att jag fått oväntat besök. I blomkrukan. En svamp. Jaha ja, det kan man ju också ha kanske om man vill och tycker det är snyggt.

     

Höstnyheter

Nu får det (nästan) vara färdigfixat här hemma. För ett tag i alla fall. Mången timme har spenderats i affärer och i köket men resultatet är jag mäkta nöjd med. Nu kan skolan börja. I´m done!

     

Oj, så nöjd jag blev med denna hylla! Ett lyft för "studentkorridoren", minnsann...

     

Mose blev väldigt förtjust också och hittade genast sitt rätta fack!

     

Lite äppeldoftande potpuri på ett tungt och robust fat och en härligt grå duk - jag älskar den!

     

Levande ljus är ett måste i höstmörkret. Snart kommer här förbrukas tändstickor och värmeljus i långa banor och de vita väggarna täckas av ett svart sotlager!

     

Lite nytt petrolfärgat och turkost Mateus-porslin till samlingen. Jag skulle kunna äta upp dessa... Så underbara färger! Det är så mycket roligare att laga mat, om man får servera på sådana här färgklickar.

     

Soffan har fått sig ett rejält lyft i form av några nya, härliga kuddar.

     

Katten är dock inte ny men passar perfekt in där. "Ligg där hela vintern, Tiger!"

     

Sängen fick också några nya kuddar. Bland dessa blir det mycket läsande i höst. Det är ju just här som jag tillbringar större delen av min pluggtid. Oftast pluggandes men ibland sovandes också...

     

Och dessa kommer jag knata omkring i när den färgglada andan faller på. Det gör den rätt ofta...

     

Och sist men inte minst; dessa finns i badrummet och doftar och...

     

... dessa kaloristinna saker ligger i frysen tillsammans med ett gäng kakor och bröd. Fikasugen, någon? Kom och hälsa på oss, vet ja (ojämna helger...)!

Jordiska bekymmer!

Nu råder här febril aktivitet i lägenheten, vill jag lova. Fjädrarna flyger och far. Det är nämligen lusten att boa in sig inför hösten som drabbat mig. (Eller paniken över att sommarlovet är över om en vecka och vetskapen om att därefter får jag titta bland molnen efter fritid. I alla fall på veckorna, för helgerna minnsann - de är heliga! I alla fall varannan helg... den andra jobbar jag ju. Så om någon vill mig något - se till att vilja det på ojämna helger! Förövrigt vill jag tillägga, att vanlijsocker ska man INTE spara på i en kaka! Ta minst det dubbla av det som står på receptet. För vanlijsocker och Kristian kan man aldrig få för mycket av. (Jag håller på och bakar här samtidigt... Det råder som sagt febril aktivitet...)).

Som sagt. Som en blixt från en klar himmel drabbade denna lust mig. Kanske inte riktigt klar himmel... ett stort moln fanns det ju - FÖRVARING! Eller den stora bristen på sådan. Jag bestämde mig för att införskaffa den halva EXPEDIT från IKEA, som vi funderat länge på att skaffa men inte kommit till skott med. Därtill hade jag, vid ett brilliant tillfälle, kommit på att en sänglåda eller två inte skulle vara så dumt.

Med dessa saker i tankarna, dröjde det inte länge innan jag utverkat ett tillstånd från Kristian att sätta bollen i rullning. Glad i hågen drog jag ensam och allena iväg till IKEA för att införskaffa dessa behändiga saker. "Det fixar jag själv", tänkte jag, "för det är väl några små lådor bokhyllan är förpackad i". Eller inte. Gripande tunga, otäcka, otympliga åbäke till bokhylleikeaförpackning! Jag slet och kämpade för att få ut det 1,5 m långa och 33 kg tunga paketet ur tag-själv-lagret hylla 5, fack 16. Det måste varit en syn. Liten kvinna klädd i hellång beige-vitrandig klänning och vit tröja, dragandes och slitandes i paketet som inte bara skulle ner från hyllan, utan också upp på den där gripande rullvagnen, som bara ville rulla iväg, när jag skulle skjuta upp paketet på den. Sen var det väl en baggis att köra sakerna (bokhylla, tre saxar, två icke-ihopvikta flyttkartonger size XL, två vita toalettborstar och en sänglådeförvaringslåda) till kassan och sen ut till bilen. Men där blev det roliga ännu roligare.

Jag tittade på bilen. Sen på det 1,5 meter långa paketet. Sen på bilen. Och på paketet. Hur i hela världen ska jag få in det där i bilen?? Kristian, den nissen, hade upplyst mig innan om, att man kunde fälla ett säte där bak om så behövdes... (Kunde inte killen begripit att jag skulle få problem och följt med??? Grrr... Han är dock förlåten. Puss! :)) Jag vet i alla fall hur man fäller ett säte, så jag började dra i ena men fick bara ner det dryga 20 cm. Hu. Panik! Vad göra? Jag hade ju köpt allt redan och var ute vid bilen. Inte kunde jag bara lämna det där och åka och hämta Kristian. Ganska utlämnad. Stoltheten förbjöd mig också att fråga någon kille om hjälp i första taget. Fnys! De skulle minnsann inte få skratta åt mig och tänka att jag tagit mig vatten över huvudet!

Jag ringde K och längre än så kom vi inte. Han hade inga andra lösningar i bakfickan, än att jag skulle be någon om hjälp. Jag drog i sätet igen. Och se, nu ville den! Hurra! Med en del möda och ganska mycket besvär, fick jag i alla fall upp paketet på kanten till bilen, så att jag kunde skjuta in resten. Därefter stuvade jag in resten av grejerna, vilket var lättare sagt än gjort. All sikt bakåt i bilen skymdes och så vågade jag inte åka ifall polisen skulle se det... Det var bara att lasta ut allt igen (utom hyllan och smågrejerna), fälla säte nummer två också och sen in med allt igen. Puh! Tre blåmärken rikare och ganska många kronor fattigare, kom jag så hem.

Jaha. Nu hade jag en bokhylla och en sänglåda. Men en sänglåda är ju inte så snygg. Därmed måste jag införskaffa en sängkappa för att dölja den med. Och så var stenen i rullning... Sängkappa införskaffad. Kanske vore bra med lite prynadskuddar också till soffan....? Och lite höstigt Mateusporslin...? En duk till bokhyllan också och ett nytt duschdraperi!

Så på denna brant befinner jag mig nu. Men oj så mysigt det är! Här rensas bokhyllor, hela förråd och andra förvaringsutrymmen ut, för att inte tala om underklädeslådan! Här funderas ut nya, långa listor på absolut nödvändiga (!) inköp och saker stuvas om. En vända till tippen har det också blivit. Tavlor borde målas också. Höstiga motiv.
I köket är baklistan lång. Än så länge har det blivit vänskapsbröd, fudgekaka i långpanna, kladdiga blåbärsrutor och kolakakor. Bullar, kakor och mer bröd väntas. Här ska frysen fyllas och alla vrår göras mysiga. Kom an bara, hösten! Kom an!

Bilder på denna röra kommer så småningom. Kanske mot slutet av nästa vecka, när krisen nått sitt crescendo!

Room 15

     

HOTELLBESTYR

Cirka 8-10 timmar av ett dygn tillbringas för det mesta i hemmet och den bekväma sängen. Så även på en utlandssemester. Därav skulle kanske valet av hotell ligga en lite varmt om hjärtat, så vida man inte hellre håller i plånboken och väljer ospecificerat boende på sista minutenresan. För studenter som oss, känns plånbokshållandet viktigare men för det vill man ju helst inte göra avkall på bekvämligheten. Man vill alltså både äta och spara kakan. För oss kan man nog säga att vi först sparade kakan (som vi både gillade och ogillade), för att sedan raskt och glupskt glufsa i oss den med dubbla utgifter... Well... förstår ni inte detta så låt mig då förklara...

Historien om träbröllops-Rhodosresan lyder som följer:

I brist på billiga sista minuten-resor dagarna innan vi tänkte åka, föll slutligen valet på en ospecificerad resa till Rhodos på en vecka. Vi bokade endast två dagar innan avresa och därmed gick vi miste om chansen att välja till flygplansmat i kittet. Även om flygplansmat inte alltid är så god, är det ändå mysigt att sitta där och pilla med alla förpackningarna utan att välta ut något utanför det minimala matbordet. Det är ju det enda som lyser upp de långsamma flygtimmarna förutom start och landning samt olika många toalettbesök (med dess krånglande ut och in mellan raderna, om man som jag frivilligt råkar sitta på fönsterplats). Nåväl. Det löste sig tämligen bekvämt ändå på nedresan. Vi råkade hamna bredvid en ensamresande, medelålders, pratsam kvinna, som pratade konstant nästan hela resan. Antingen med oss eller med kvinnan i gången mitt emot. Detta är hon dock förlåten, då hon såg till att vi fick äta flygplansmat i alla fall. Hon delade nämligen med sig av sin mat, genom att t ex ta betydligt fler bröd än vad en person skulle orka äta. Dessutom fick vi del av hennes kyckling och morotskaka mm och kvinnan i gången skickade över sina räkor. Vi bad inte om det men fick ändå. Fantastiskt. 

Väl framme på Rhodos skulle vi få reda på vart vi skulle bo. Det visade sig att vi blivit placerade i Faliraki på hotell Chaplins i två dagar. Därefter skulle vi få ett nytt besked vart resten av resan skulle tillbringas. Bortskämda som vi är med att hamna strandnära och på helt okej hotell under dylika resor, blev vi ganska bestörta när vi märkte att transferbussen kraftigt svängde av och körde bort från havet upp mot bergen i Faliraki. Det såg inte lovande ut. Dessutom hittade chauffören knappt dit utan fick stanna och fråga om vägen. Guiden sa dessutom att det var ca 20 min promenad till stranden. Usch så långt, tänkte vi.

Väl framme klev vi och ett ganska stort gäng ytterligare turister av bussen och ett smått förvirrat kaos uppstod. Vi stod mellan det som såg ut att vara lägenheterna och ett inringat poolområde. Det var dock inte helt givet vart vi skulle vända oss. Någon reception fanns inte. Det slutade med att hela gänget tågade in med väskor och allt på poolområdet till baren, där det tydligen fanns någon sorts hotellägare. En bastant grekisk kvinna satt vid ett bord med nyklar och aircondition-dosor utspridda framför sig. Det var tydligen här incheckningen skulle ske. Jag slog mig utmattad ned på en stol i skuggan med väskorna och Kristian ställde sig i kön runt bordet. Sedan hände inget mer.

     

     
     

Så kändes det i alla fall... Det tog en förfärlig tid. Kvinnan plitade mödosamt ner passnumren i ett kollegieblock och ringde då och då högljudda samtal. Hon verkade ta reda på om rummen var städade... Slutligen fick Kristian en aircondition-dosa men ingen nyckel. Greken, som följde med och visade rummet, sprang för att hämta. Han kom med en nyckel till rummet bredvid. Väl i det rummet fanns tre sängar men dosan fungerade inte här. Gammelgrekfarmor, som dök upp, och greken tyckte det verkade konstigt eftersom vi bara var två personer. De försvann ett tag till medan vi funderade på var vi hade hamnat och tröstade oss med att vi bara skulle vara här två dagar. Gammelgrekfarmor kom tillbaka med ny dosa och nyckel. Denna gång skulle vi släpa upp väskorna på tredje våning till rum 15. Här slutade dock de obehagliga överraskningarna för ett tag. Rummet visade sig vara riktigt fräscht med nya sängmöbler och skåp. Rum 15 på Chaplins apartments blev alltså vår hemvist och vi lärde oss att trivas riktigt bra på hotellet då vi upptäckt, att det inte alls var så långt till stranden som en 20 minuters promenad. Det tog kanske 10 min, vilket var ok.

     

     

     

Dag tre skulle vi alltså byta hotell. Vi visste inte ens om vi skulle vara kvar på orten eller resa någon annanstans på ön. Kvar i Faliraki blev vi dock och inte långt fick vi flytta heller. Transferbussen kom igen och körde oss cirka 200 meter uppför en backe och till höger. Sedan var vi framme vid Anikas studios, som var tänkt att bli vår hemvist resten av veckan. Vi blev dock inte så glada åt det, då vi upptäckte hur små och sunkiga rummen var. Tunna dörrar med handtag som knappt satt fast, trånga balkonger med full insyn från grannen och allmänt otrevligt. I jämförelse med detta var rum 15 på Chaplins rena lyxen. Kakan började smaka illa.

Detta kunde vi bara inte finna oss i. Kristian började ringa runt till resebolaget för att försöka fixa till något annat. Svaren han fick var bara negativa. Allt fullbokat så här i högsäsong och vårt gamla hotell skulle en grupp italienare inta. Det gäller dock att inte ge sig. Vi travade iväg ned till vårt gamla, gosiga, lyxiga, härliga och fina hotell för att prata med den bastanta kvinnan. Mja... det kanske fanns något. Men vi skulle behöva betala extra. 30 euro/natt plus aircondition. Vi funderade om det var värt det och hon bad oss återkomma under eftermiddagen. Vi bad henne också om att få behålla vårt gamla rum 15 om det gick i så fall. Det visste vi ju var fräscht.

Efter några timmar på stranden gick vi upp till hotellet igen och då visade det sig att kvinnan faktiskt hade ett rum och att hon också hållt rum 15 för oss. Vilken glädje! Vi skulle slippa sunkhotellet och få fortsätta bo i "lyxen". Vi gick och hämtade våra väskor från andra hotellet, betalade och när allt var klart, såg kvinnan lite finurligt på Kristian och skrattade. Italienarna skulle haft 10 rum men nu fanns bara 8 kvar. Hon hade typ sagt att det inte fanns fler eller nåt! Vi klurade ett tag på om detta betydde att de faktiskt hade gett ett rum till oss, som någon annan skulle ha haft... Stackars italienare i så fall! Vi trodde ju givetvis att vi bara skulle få ett rum, om det fanns något över.
Hur som helst hade vi nu helt plötsligt två rum! Vi kunde nämligen inte få pengarna tillbaka från Anikas, så det fick bli dubbla rumsutgifter. Men det var det faktiskt värt! Kristian lyckades också deala till sig gratis aircondition resten av veckan.

     

     

     

     

     

SOL OCH SAND, SAND, SAND...
Någon brist på värme led vi inte av. Snarare lite för mycket av det goda ibland. Det måste ha varit kring 30 grader hela veckan och vattnet i poolen och havet var ljummet. Vi startade varje dag med att motionssimma i poolen ca 30 längder (á 20 meter ca). Ibland stannade vi kvar där på förmiddagen och låg i skuggan under vindruvorna och läste eller så begav vi oss direkt ned till havet och sandstranden för resten av dagen.

     

     

     

     

     

Det var tätt mellan doppen vill jag lova. Solen stekte och vi njöt. Vi införskaffade oss en luftmadrass också, ja, egentligen två men min blåste iväg till Egypten eller Israel på direkten...
Sand däremot hade vi gott om. Både i bikinin, badbyxorna, handdukarna och till sist på hotellrummet. Överallt låg det sand. Rummet städades nämligen inte under veckan (förutom när vi bytte hotell). Alltså klev vi omkring på sanden i stort sett jämt. Motvilligt sov vi lite på den också, eftersom det var svårt att undvika att den hamnade i sängen...

Som tur var, kunde vi bada av oss sanden på badrumsgolvet lite nu och då. Detta eftersom det ständigt låg ett ca 3 cm djupt vattenlager där direkt innanför dörren. Duschen saknade draperi och var trång, så det var oundvikligt att vattnet hamnade utanför. Rummet verkade dessutom luta bort från golvbrunnen så därav den lilla minipoolen i badrummet. Mycket praktiskt faktiskt under omständigheterna.

     

     

     
 
MATINTAG OCH DYLIKA VÄRLDSLIGA TING
Maten under veckan är ett kapitel för sig. Eftersom vi inte hade någon frukost på hotellet, löste vi det med att inhandla juice, bananer och kex på en supermarket. Ibland levde vi på detta hela dagen till kvällen (då med lite chips, iste, vatten och citrondricka som tillägg) och ibland var vi duktiga och åt lunch ute någonstans. På kvällen var dock dagens höjdpunkt. Eftersom jag och Kristian fungerar ungefär som kor, som alltid går till samma bås, så gick vi nästan alltid till samma restaurang.

     

     

     

     

     

Dimitria. En mysig, öppen restaurang precis vid stranden med god mat. Här blev vi alltså stammisar. Förutom att maten var bra, fanns det visst en annan orsak till varför jag gärna åt där... Det fanns nämligen två vildkatter där som också var stammisar. De gick bland borden och tiggde mat. Sånt har jag ju lite svårt att motstå så det blev liksom regel för mig att beställa "kattvänlig" mat, som jag sedan kunde dela med katterna. En tugga till mig, en till katten, en till mig osv... Det gick i en och annan halv kycklingfilé i katterna innan de såg mätta och belåtna ut kan jag säga... (Jag blev också mätt, kan jag säga för er som blev oroliga!)
Jag utvecklade även en utsökt smuggelteknik för att få med mig godbitar från tallriken till katterna om de inte fanns i närheten under måltiden. Ett antal servetter och en kameraväska är allt som behövs! Allt som allt servade jag fyra katter under veckan...

     

     

     

     

KVÄLLSBESTYR
Höjdpunkten på kvällarna var givetvis maten men tiden från det att vi kom från stranden våta och sandiga, tills läggdags var underbart mysig. Vi brukade duscha och sitta på vår lilla mysiga balkong med sudoko och läsning som sysselsättning tills det var lagom tid för att gå ned till stranden och äta.

     

Ibland gick vi en promenad längs kusten innan eller efter maten. På vägen tillbaks till hotellet, brukade vi gå på huvudgatan bland alla barerna och förundras över folklivet och kanske titta lite i affärerna.

     

     

     

     

     

     

     

     

      

     

     

Väl tillbaka på hotellet satte vi oss åter på balkongen med våra böcker och därefter läsning i sängen tills man somnade. Helt underbart! Allt under ljuvlig tropisk värme.

     

     

OLJUD
Denna vecka har vi stått ut med en hel del på ljudfronten. Nummer ett på oljudstopplistan möttes vi av direkt vid hotellet när vi kom. Det var ett öronbedövande oväsen från mängder av cikadorer i växtligheten kring hotellet. De låter ungefär som syrsor, fast sju gånger värre! En riktigt vidrig insekt som ser ut som en blandning av en stor, maffig spyfluga och en gigantisk gräshoppa. Ca 5 cm långa och kan åstadkomma ljud upp till 120 dB enligt wikipedia! Av sådana blev vi dessutom nedkissade ett antal gånger. 


     

Nummer två på listan är av en annan art och visade sig mer långsamt och med inslag av psykisk terror. På poolområdet spelades det nämligen musik. Väldigt litet urval av musik. Typ fyra-fem låtar som upprepades om och om och om och om och om igen... Mot slutet av veckan bytte de faktiskt ut dessa fyra-fem mot lika få andra, dock värre... Mycket värre men de spelades lika frekvent! Suck!

(En av de mest frekvent spelade som för alltid kommer att vara förknippad med poolen...) http://www.youtube.com/watch?v=Iq2rpMiatJQ

Nummer tre var vårt kylskåp på rum 15! Den lät som en kärnreaktor ungefär. (Inte för att jag vet hur en sån låter, men den låter säkert så...)! Den körde igång sina oljud med intervaller. Du kan kanske tänka dig hur det lät, när man hörde cikadorer, airconditionapparaten och kylskåpet samtidigt... Allt annat än tyst.


VÄRT ATT NOTERA...

...är att KGB och paparazzis har egna barer här.

     

...att denna telefon nog inte fungerar så bra.

     

...att någon nog beträtt marken innan det var tillåtet.

     

...att det faktiskt åskade, spöregnade och tokblåste en stund en natt i mitten av veckan.

...att jag förmodligen har lyckats införskaffa en liten spricka i yttersta falangen på höger pektå utan att veta var, när och hur!

OCH SEMESTERN I SIFFROR...

434 simmade längder (ca 8680 m).

1739 sidor lästa.

28 sudoko lösta.

12,5 liter vatten drucket.

2,5 liter iste förbrukat.

4,5 liter citrondryck islurpat.

0,5 liter pepsi i magen.

3 Pringlesrör upptuggade.

3 liter juice passerat munnarna.

5 påtittade hotellrum.

Minst 9 cikadorkiss.

Minst 10 insektsbett.

2 souvlakikycklingbitar, ½ tonfiskfilé, ½ portion chicken gyros, 1 ½ kycklingfilé, 3 slice pizza, två små fläskfilébitar och ½ portion lammkött givna till fyra grekiska vildkatter...

     








Lysekil

     

     

     

     

     

      

     

     

     

      

     

     

     

     

Mose på semester...

     

     

     

     

     

Måsbråk

     

     

     

     

     

Dags för årets västkustvecka med fiske som givet inslag. Första passet var fiskelyckan total. 26 torskar blev det, varav fem var riktigt stora! Pappa rensade fisken i båten, vilket medförde stormförtjusta måsar, som slogs om maten så det stod härliga till.

Tredje fiskepasset för veckan blev en upplevelse. Himlen var mörk borta i horisonten men vi fiskade på och havet var lugnt. Sakta men säkert närmade sig de mörka molnen. När de precis kommit över oss, blåste det upp rejält på bara några få minuter. Då blev det bråttom hem. Kristian slet med ankaret och motorn startade som tur var på en gång. Men vågorna gick tillräckligt höga för att de skulle slå skvätta in i båten när vi körde hem mot bryggan. Vi blev alldeles totalt blöta! Det var otäckt och roligt på samma gång. Hur kunde det blåsa upp så på en gång? En sjöerfarenhet rikare är man i alla fall...

Min profilbild
RSS 2.0