FryWigander

Kristian har en alldeles speciell talang. Lite när som helst kan han helt plötsligt slänga ur sig en ordvits. Han känner på sig, när det finns något att skoja om och oftast kommer han på något. Som idag till exempel på söndagsmötet, när Janne Blom pratade om, att vi haft en så bra nyårsfestival. Då böjde sig Kristian mot mig och viskade med triumf i rösten: "Undrar om Jona hade "fest i val"? Festival.... Hahaha... Jaha, där satt den igen...
Och vad sägs om det här: örngott/fågelgodis eller åklagare/bilmekaniker? Åk-lagare... Eller armborst - det är när man fryser om armen och håren står på ända!
Kristian, jag älskar dig! Du är så go´!



Det var även han, som stod för de flesta och bästa julklappsrimmen från vår sida...

Och så var det, det där med gitarren. Det var faktiskt den som blev en avgörande del i att vi
blev ett par. Kristian älskar att spela gitarr och han gör det ofta och gärna. I skrivandets stund strömmar klingande ljud ut bakom mig i olika rytm; plickeplock, country osv. (Plickeplock innebär att man sitter och pillar på strängarna i en strid ström utan något som helst uppehåll för åhöraren, vars kropp inte kan låta bli att låta sig hänryckas av detta, så inspirerande, något ryckiga ljud. Även countrydelen av K:s gitarrspel har en viss fysiologisk effekt, varpå pelvis börjar svänga okontrollerat, samtidigt som femur och pedes vibrerar i en omätbar takt. Kraniets främre delar börjar grimasera och helhetsintrycket blir för stunden, en lustig kombination av ljud och rörelser.)

För övrigt kan han vara fantastiskt romantisk med sin gitarr... När friandets stund var inne, tog han fram gitarren, sjöng och fick mig på fall... Kärlek...